Inlägg på familjekatt.se:
—
På grund av långvarig, smärtsam sjukdom har Simba fått somna in i lugn och ro i mina armar på Jägarvallens klinik. Jag mår fruktansvärt dåligt just nu och kommer inte ha tid eller ork att uppdatera mina andra katters sidor, och kommer låta Simbas sida vara kvar som en hyllning till den underbara katt han var. Jag saknar dig, min pälskling. Du anar inte hur ont det gör i mig då varje vrå i mitt hem påminner mig om dig, men du behöver inte känna smärta längre. Doostet daram, azizam. Jag hoppas att din själ är och alltid kommer att vara lycklig, lika lycklig som du gjorde mig under den alltför korta tid som jag hade äran att ha dig i mitt liv.
—
Jag vet inte om jag kommer att fortsätta blogga. Låter bloggen vara vid liv och kanske återvänder jag en dag med uppdateringar om mina andra katter. Just nu mår jag alltför dåligt för att kunna göra annat än att ta var dag som den kommer och be att Simbas själ vilar i frid. En stor del av mitt hjärta gick bort igår och jag måste på något sätt bearbeta sorgen, trots att jag djupt inombords är lycklig för att Simba inte längre behöver ha ont och inte blir slagen av de andra katterna på grund av att han var för svag för att kunna försvara sig.
Jag saknar dina nästan onaturligt långa morrhår.
Jag saknar din andedräkt som luktade som tonfisk.
Jag saknar sättet du gick på, som om du ägde catwalken, och din söta fluffiga lilla rumpa.
Jag saknar att ha dig spinnande vid mitt huvud om kvällarna.
Jag saknar att vakna upp med dina pälsstrån i mina näsborrar och dina varma tassar mot mina ögonlock.
Jag saknar ditt ”food face”.
Jag saknar dina vackra ögon, dina djupa oceaner och själens speglar.
Jag saknar din tjocka päls.
Jag saknar att beklaga mig över att finna dina hårstrån överallt på mina kläder när jag ska på anställningsintervju.
Jag saknar att inte se dig rusa mot mig, med din virvlande päls, när jag kommer hem.
Jag saknar den långa pälsen mellan dina tår som fick dig att göra ”wheel spins” på golvet när du busade.
Jag saknar dina lurviga öron.
Jag saknar din attityd.
Jag saknar att kalla dig ”my grumpy cat”.
Jag saknar att ta ut dig i selen och se dig jaga små fjärilar och knott.
Jag saknar dina läten och hur du snarkade om nätterna.
Jag saknar hur du fångade flugor, myggor och spindlar och hur du tiggde små chipsbitar.
Jag saknar sättet du förstod mig på.
Jag saknar dina andetag.
Jag saknar din värme och ömhet.
Jag saknar dina klösmärken på mina armar och fötter efter bus.
Jag saknar att klappa och massera din lurviga mage.
Jag saknar att du inte längre sover vid min dator.
Jag saknar att ingen ger ifrån sig samma ljud som du.
Jag saknar din röst.
Jag saknar halva min själ.
Jag saknar dig, Simba. Men du är lycklig där du är och jag kommer att vårda mina minnen av dig tills den dag jag sluter mina ögon för gott.

















